tisdag 20 juni 2017

Ensamhet under högtider.

Jag ogillar högtider lite nowadays.
För mig är högtider firande med familj och släkt, helst med många nära och kära.
I dagsläget har jag ingen familj, alltså.. mamma, pappa, barn... inte heller pojkvän/man med egna barn.

Jag tänker på Midsommarafton. Dagar som dessa blir väldigt påtagliga tycker jag.
Jag har självklart en underbar mamma och en syster men de firar på sitt håll eller inte alls (ensamvarg till mamma)... egentligen har jag barnen på midsommar men jag har pratat med Björn om att släppa barnen tidigare. Känner mig på nåt sätt misslyckad som firar ensam med de.. i Hågelby exempelvis.. och sen dessutom.. om Björn och hans tjej skulle vara med så skulle jag på nåt sätt känna mig som femte hjulet. Så jag har i år tänkt att jag ska fira med Lillian, samtidigt som jag funderar på att åka dit senare för .. ändå, lite firande med barnen. Det dåliga samvetet knackar liksom på. Min dag, mitt ansvar. Äh, jag vet inte hur jag gör.

Don't fit in there... with all them happy families,...

Högtider. Jävligt jobbigt. Jävligt ensamt.

Inga kommentarer: